Den moderna stadens fundament – demokrati och konsumtion
Varför vill vi bo i städer? Ett självklar svar är vi måste arbeta och arbetet finns i städerna. Så är det förvisso, något som stadshistoriker och andra som studerar migrationsmönster och ekonomisk utveckling har visat. Men städerna har kanske också andra drivkrafter än de rent ekonomiska? Jag vill kort peka på de föreställningar som finns om stadens betydelse för individen. Främst koncentrerar jag mig på 1930-talets föreställningar om stadens förhållande till modernitet, konsumtion och demokrati.
1.
Staden har länge haft en speciell strålglans. Stadens utveckling har förklarat alltifrån ekonomisk tillväxt till ökad toleransnivå i samhället. Västerlandets ekonomiska och tankemässiga utveckling har förbundits med städernas storhetstider. Den historieskrivningen börjar gärna med Aten, förflyttar sig till Rom, övergår till städerna i Champagne och Norditalien, för att sedan uppmärksamma Brügge, Amsterdam, Rotterdam, London, Paris och många andra mer eller mindre bemärkta städer.
Alla stora utbrott av tillväxt är, säger exempelvis mentalitetshistorikern Ferdinand Braudel, samtidigt förbundna med städernas tillväxt. När Aten stod på sin höjdpunkt utvecklades demokratin, när städerna blomstrade i Italien förde de med sig renässansen. Medeltidens städer bidrog till att utverka friheten; från den feodala ordningen: staden var fri från bönder, kyrka och adel. Med städerna utvecklades handel och borgarklass. Staden ses i Braudels analys som en autonom enhet som överlistat territorialstaten, behärskat landsbygden och brutit ner fysiska och mentala hinder av olika slag. Det kan poängteras att man nästan alltid diskuterar den västliga staden som frihetens boplats.
I städerna utvecklades, säger Ronny Ambjörnsson i sin bok om antiken, Människors undran, en särskild livsstil som kännetecknades av rörlighet. Där fanns en mångfald av verksamheter som kontrasterade mot varandra och som bidrog till den rörlighet som handeln befrämjade.
Enligt Ambjörnsson tilltalades många av staden som ständigt drog till sig nya individer som sökte bättre ekonomi, eller frihet. Många kom till de stora städerna först då de förkastats av landsbygden eller av andra, mindre städer.
2.
Temat känns igen från de analyser som 1800-talets sociologer presenterat, dvs. de män som var upptagna med att dra gränser mellan det traditionella och det moderna, mellan värderationalitet och målrationalitet. Den tyske sociologen George Simmel är en av dem.
Simmel hävdar i Philosophie des Geldes att släktskapet och de personliga relationerna ofta var mycket kraftfulla i traditionella, dvs. icke-monetära, samhällen. I det gamla samhället styrdes allt mänskligt handlande av anständighet och tradition, både relationer till personer och till tingen i form av konsumtion. För att skapa den distans som behövdes för att bryta traditionens makt, krävdes ett nytt tänkande.
Enligt Simmel skapade användandet av pengar ett nytt abstraktionsmönster i samhället, och det i sin tur ledde till en utveckling där relationerna människor emellan blev alltmer opersonliga. I Simmels analys var det pengarna som skapade den nödvändiga distans som krävdes för att utveckla det moderna samhället.
De som drogs och dras till detta ”moderna”, gjorde och gör det ofta för att fly från icke-penningens stängda sociala system. Pengar och ägande utvecklades till ett instrument för individen att dra sig undan traditionen, vi trädde med dess hjälp in i historien som individ. Pengarna gav dessutom, enligt Simmel, en abstrakt möjlighet till jämlikhet, eftersom pengar inte tar hänsyn till börd och klass. Pengarna är nämligen inte knutna till vad du är utan till vad du skapar.
I uppsatsen ”Storstäderna och det andliga livet” knyter Simmel detta resonemang till stadsutvecklingen. Kort sagt menar Simmel att storstadslivet på olika sätt intensifierar nervlivet, inte minst genom att rent fysiskt påverka nervintrycken. I storstäderna kommer därför förståndet att dominera över känslolivet, eftersom storstaden kräver ett större medvetande. Förståndets tillväxt är förknippat med det modernas objektiva och beräknande strategi, något som speciellt framträder i städerna. Den moderna andan är till sin psykologi mer beräknade och kalkylerande än den traditionella andan, inte minst för att staden inte skulle fungera utan bestämda tidsregler; utan punktlighet.
Mängden av yttre stimuli gör att individen utvecklar en blaserad attityd som ett självförsvar. Dumma och andligt föga vitala personer – de lantliga eller sådana som undertecknad – är däremot sällan blaserade.
I det stora hela är det också så att småstaden inskränker individens frihet samtidigt som den har en tendens att kväva människorna. Storstaden däremot befrämjar friheten. Storstadens medborgare blir ofta, åtminstone i jämförelse med den lilla stadens trångsynta och fördomsfulla medborgare, mer förandligade och förfinade. En viktig anledning till det är att individen i storstaden ges friheten att leva ett liv som inte är påtvingat. Det är den stora mängden möten, liksom konkurrensen, som tvingar fram individens differentiering och förfining. Samtidigt ökar individens behov, vilket i sin tur leder till ökade variationer, till storstadens extravaganser i form av originalitetssträvan, nyckfullhet och förkonstling, dvs. till det som vi idag skulle kalla för konsumtion av varor och livsstil. I storstaden vill individen vara annorlunda och framhäva sig själv för att väcka uppmärksamhet. Stadens storlek gör att individen måste överdriva sin originalitet för att överhuvudtaget göra sig sedd och hörd.
3.
Många har använt sig av liknande perspektiv. Lewis Mumford skriver i sin bok Stadskultur att staden skapar ett drag, drar till sig människor, genom sitt omväxlande och mångsidiga liv. Staden befrämjar konsten samtidigt som staden är konst, staden skapar teater och är teater.
I Marshall Berman omskrivna bok Allt som är fast förflyktigas står också analysen av staden i centrum. Berman vill exempelvis visa att Baudelaire såg vad ingen författare förut uppmärksammat; hur moderniseringen av en stad inspirerar och tvingar fram en modernisering av invånarna själva.
Staden har, enligt Berman, från Baudelaire fram till 1900-talets mitt, hyllats för sin urbana vitalitets skull, liksom för sin mångfald och livfullhet. Storgatan i småstaden liksom storstadens centrum har framhållits som det medium där alla moderna materiella och andliga krafter har mötts, kolliderat, blandats och utvecklats. Men den moderna rörelsen inom arkitektur och stadsbyggnad efter första världskriget vände sig mot detta och marscherade efter Le Corbusiers stridsrop: ”Vi måste döda gatan”; i stället för gatan kom den döda trafikleden.
Men staden har också enligt Berman alltmer skapat myter och föreställningar om sig själv. Ett klassiskt exempel är New York. New York och andra städer har tagit hjälp av tidningar, litteratur, teater, film, radio och TV för att försöka skapa sin egen livsstil och sitt eget värde. Enligt Berman tycks en enda sak stå i centrum i detta meningsskapande; det värdefulla livet som uppnås med hjälp av pekuniära värdenormer. Eller som Lewis Mumford skriver: det som uppmärksammas är metropolens kläder och juveler, det vill säga det dyrbara livet på Park Avenue, Kurfürstendamm, Piccadilly och Champs-Elysées.
4.
”Förfinade människor beklaga sig över att fabriksflickorna nu för tiden se ut som societetsdamer och att så många bilar på landsvägen se ut som deras egna. Vad dessa människor mena, är att deras lycka beror på deras känsla av att vara ”finare”. De höra till den lilla kast som fruktar demokratin.” (Burns, 236).
Under framför allt 1930-talet knöts staden samman med modernitetens framväxt, en demokratisk livsform där konsumtionens demokratisering var en viktig beståndsdel. En god exponent för den uppfattning är Delisle Burns, en inte alltför berömd engelsk moralfilosof verksam vid de stora engelska universiteten. I sin bok Den moderna civilisationen inför provet från 1932 utvecklar han sin tankegång.
Den moderna tiden är, säger Burns, summan av de sociala sedvänjor som uttrycks i de stora städernas vanor och åskådningar. Gatan är livets inramning – inte den gata man bor vid utan den gata man går på. Grannarna känner man knappt, alla har ju olika yrken och allt arbete utförs utanför hemmet. Staden skiljer sig här från landet. Det är uppenbart att storstaden är gjord av människor. Den moderna människan har en känsla av makt över de omständigheter under vilka hon lever. Hon är inte längre undergiven; hos henne är även en institution ett människoverk: Vi talar exempelvis om statsapparat – en term som hade varit omöjlig att använda för Platon och Aristoteles.
Staden, framför allt storstaden, förebådar den nya tiden. Det moderna är liktydigt med en ny och friare livsstil, med fulla biografer, jazzmusik på radion, personbilar, elektricitet, telefoner och förändrad hushållskonsumtion med mindre och mycket lättare kläder med konstsilke, ljusare färger och nya modeller. Det moderna livet är mycket trevligare med större marknader för lyxartiklar, mer bio, dans och sång.
Teknikens utveckling bidrar till en förändring av de sociala vanorna och därmed förändras även förhållandet till andra länder. Jazzens negerrytmer är välkända i Europa och Amerika, vilket visar att den kulturen är nog så god som vår egen. Även den afrikanska konsten har blivit uppskattad i Europa. Friare kroppar och klarare sinnen skapar ett mindre eftergivet sinnelag, och det är därför inte sannolikt att den nya generationen låter sig nöjas med gamla arbetsvillkor och gamla bostäder. Nya arbetsuppgifter och matvanor ger dessutom en finare anpassad människokropp och nya, speciellt kvinnliga, moden, är anpassade inte enbart för societetsdamer utan för miljoner kvinnor. Löntagare med finare anpassade nerver och muskler får en ny psykologisk inställning till politik och kultur; deras reaktioner blir snabbare, de är mindre medgörliga och mindre benägna att ta emot befallningar.
Tendensen till minskat barnafödande, minskar också behovet av elementära livsmedel och klädesplagg, vilket leder till att vuxna kan köpa fler lyxbetonade varor. Färre människor är beroende av varje familjeinkomst, vilket relativt sett ökar efterfrågan av dyrare varor. När människor väl har börjat handla lyxartiklar i stället för nödvändighetsartiklar, kommer de att vilja fortsätta med det.
Enligt Burns har den positiva utvecklingen utgått från städerna, framför allt de amerikanska. Moderniteten har utvecklats av och genom den amerikanska konsumtionen; grammofonen, bilen och biografen. Fortfarande är det så att amerikanarna lättare tar till sig den nya livsstil som bland annat reklamen saluför, medan européerna tyvärr inte har lust att äta ny mat eller gå i nya kläder.
Konsumtionens utveckling driver på demokratin. Klädedräkten är överallt likartad och kvinnorna är idag, dvs. 1932, nästan helt jämställda männen. En del klagar på standardiseringens själlöshet. Men inget är eller har varit mer standardiserat än vad flertalets fattigdom var förr i tiden. Många köper idag likartade varor, det är sant, men samtidigt har vi fler val, något som många också utnyttjar, inte minst genom att omsorgsfullt välja olika framträdande detaljer inom ramen av en gemensam smakstandard.
Den demokratiska moderniteten, nära förbundet med konsumtionens frihet, har betytt mycket för kvinnan. Överste stadsläkaren i New York har sagt att den nya klädedräkten gjort kvinnorna till det starkare könet. Kvinnornas konsumtion – i termer av minskat hushållsarbete, förbättrad klädedräkt, förhöjd vitalitet och tätare beröringen med andra människor med hjälp av bilen, biografen och radion – kan mycket väl orsaka en revolutionär förändring av kvinnornas ställning och inflytande i det sociala livet. Den mentala förändring som nya konsumtionsvanor åstadkommer, kan i det långa loppet få en mer fundamental betydelse för samhället än införandet av kvinnlig rösträtt.
6.
Det har som vi sett under 1900-talet funnits föreställningar och analyser av den moderna stadens framväxt liksom av stadens förhållande till modernitet, demokrati och konsumtion. Ofta är dessa föreställningar och teorier baserade på rätt allmänt hållna teorier och undersökningar. Den intressanta frågan är om alla dessa analyser av, och teorier om staden, verkligen avspeglar faktiska förhållanden, eller om vi enbart har att göra med föreställningar och bilder. Jag har idag inget svar. Men det kan vara så att föreställningar om staden i vissa läget också betytt något; föreställningen kan omvandlas till ideologi och praktisk politik som tvingar fram en utveckling som syftar till att understödja föreställningen.
BOK och POLITIK 