Sängen

Sängen är ett av våra viktigaste och trevligaste föremål. Den följer oss från livets början till dess slut och förlorar aldrig i betydelse. Sängen förmedlar nöjen. Det viktigaste nöjet är naturligtvis sömnen. Men i sängen genereras även – med mycken övning – de nya generationerna, i sängen hålls synnerligen förtroliga samtal och där läses de mest spännande böckerna.

Sängen är oumbärlig. Det mest privata i våra liv äger rum i den.

Samtidigt är den föremål för samhällsinsatser av olika slag. År 1948 föreslog Brita Åkerman, bland annat verksam i Svenska Slöjdföreningen, en studie av bädden. Tretton viktiga organisationer – däribland Möbelbranschens samköpsförening, Sveriges Möbelindustriförbund, Svenska Standardiseringskommissionen och Kooperativa förbundet – kom att ingå i styrgruppen för en vetenskapligt upplagd undersökning av sängen.

Två år senare, 1950, lades rapporten fram. Där efterfrågas måttstandardisering av sängar och sängar av bättre kvalitet. Standardiseringen skulle vara till fördel både för fabrikanter och för konsumenter genom att den gav produktion av långa serier och därmed billigare varor.

Vi fick omedelbart en ny sängstandard med måtten 80/85/90 x 195 cm, senare 90 x 200 cm.

Sängkvalitén förbättrades genom konsumentpolitiska insatser. Varudeklarationer slog igenom i marknaden efter förslag av statliga utredningar och Möbelfakta blev varudeklarationens flaggskepp.

Vår säng är alltså resultatet av politik. Standardiseringen av sängen, som även möbelbranschen eftersträvade, effektiviserades med stöd av statens och frivilligorganisationers insatser. Staten och kapitalet drog åt samma håll. Den moderna sängen kan ses som en produkt av blandekonomin. Med det kan vi säga att staten trängde sig in i familjelivet – in i sängkammaren – men på ett oväntat och positivt sätt. Vi hade haft ett sämre samhälle utan detta ingrepp i marknaden.

I själva verket är föremålet säng ett symtom på att ett modernt marknadsekonomiskt samhälle inte klarar sig utan en rad överenskommelser, regler, förordningar och lagar som måste administreras av ”samhället” eller ”staten”. Många av dessa överenskommelser påverkar det mest privata utan att vi är ett dugg medvetna om det.